Att säga att det var här det började är såklart inte en rättvis beskrivning. Historien går mycket längre tillbaka i tiden än så. Det är dock här alla de fyra delarna sluter sig samman och slår världen med häpnad.
Man kan med viss rätt säga att det bara var ett hopplock av låtar från tilltänkta soloplattor där de andra agerar gäster. Det tycker jag ändå är att göra det lite enkelt för sig.
De gör ett par låtar var och de signalerar onekligen vad som skulle komma framöver. Det visste vi dock inte när den här LP:n släpptes. Då var det en LP med en grupp och ett antal låtar med lite olika karaktär som man hade olika åsikter om.
Så är det väl än idag. Om man håller Neil Young högst är det hans låtar man gillar bäst osv. Förutom de egna kompositionerna finns också Joni Mitchells Woodstock med. Även om det är Steve som sjunger vilket ger den en Steve-känsla så är det ändå i den man får mest känsla av att det är en grupp som framför låten. Med Woodstockfestivalen i färskt medieminne och dokumentärfilmen där låten finns med blev Woodstock också en välförtjänt hit för CSN&Y.
Det är bra låtar rakt igenom där det avslutande spåret, Stills-Young-kompositionen Everybody I love you, hamnat lite i skymundan på plattan. Det är ju lite ironiskt med tanke på att det är enda låten de alla är med och där de fungerar som en grupp.Oavsett för- och efterhistoria är det här en viktig LP. Den öppnade ögonen på många fler än mig för vilka enastående musiker dessa fyra var. Och fortfarande är.
Efter den här plattan kom en live-LP (4 Way Street) och sedan ingenting på väldigt många år. Däremot kom förstås en mängd fantastiska plattor från var och en, eller kombinationer, av CSN&Y.
Det återkommer jag till vid senare tillfällen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar