Det har varit många kommentarer om Led Zeppelin sedan deras plattor lagts upp på Spotify. Det är ju bra att de finns där men Led Zeppelin låter bäst på LP. Fördelen med Spotify och liknande tjänster är att det går att lyssna när och var som helst. Exempelvis som bakgrundsmusik på jobbet. Led Zeppelin passar inte som bakgrundsmusik.
På den här dubbla LP:n finns en av mina absoluta Zeppelinfavoriter, Kashmir. Långsamt suggestiv med lite orientalisk kryddning. Andrasidans öppningsspår Houses of the holy gillar jag också skarpt. Rätt så traditionell rak rock med några roliga tempoväxlingar. Mellan dessa höjdpunkter på sida två återfinns den hemska Trampled under foot. Den borde ha förpassats till papperskorgen.
Det finns mer utfyllnadsmaterial på de här fyra LP-sidorna. Det är min första tanke när jag nu har lyssnat igenom skivorna för första gången på ganska många år. Anledningen till att de fått stå ospelade så länge är uppenbar. Jag har nog egentligen tyckt så hela tiden, utan att vilja erkänna det.
Vissa delar av det här albumet håller vanlig hög Zeppelinklass. Vissa andra delar gör det inte. De skulle ha nöjt sig med en enkel LP. Man vet förstås inte vad de då hade sparat eller plockat bort.
Omslaget är gjort enligt samma idé som Led Zeppelin III. På den hade omslaget hål och inuti en pappersskiva med bilder. Här på Physical Graffiti föreställer omslaget ett hus där fönstren är utskurna så huset ändrar utseende och karaktär beroende på hur man placerar innerfodralen och informationsbladet.
Huset, som är ett hus på den lilla gatan St. Mark's Place i East Village, New York är också känt för att det var där inledningen av videon till Waiting on a friend med The Rolling Stones spelades in.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar