Långväga besök

Deep Purple - Fireball (1971)

Where you're from it's a long way är slutraden i titellåten på den här LP:n som är gruppens andra med sångaren Ian Gillan. Vad som menas med "long way" vet jag inte men omslaget antyder något utomjordiskt. Det kanske är en temaplatta. För mig spelar det ingen roll. Jag har aldrig brytt mig om att försöka analysera texten. Även om LP:n blev uppmärksammad när den kom ut verkar det som om den med åren har fallit i glömska hos de flesta. Inte hos mig.

 

Det här är bra, riktigt bra. Det finns dock en smutsfläck och det är lika bra att påpeka det på en gång. Anyone's daughter. Det är tur att den ligger sist på sida ett så att man kan lyfta pick-up-en, vända på skivan och fortsätta lyssningen. Vad sjutton tänkte de på! De hade ju ändå Strange kind of woman (som de släppte på singel) att ta till om de behövde fylla ut tiden. Det gör att den här plattan sjunker till en riktigt bra platta, när den egentligen skulle ha blivit en oerhört bra platta.

 

Öppningen med titellåten är förstås stark och fortsättningen på sida ett är utmärkt, med undantag av tidigare nämnda Anyone's daughter, då. Nu nämnde jag den igen trots att jag tycker att den ska förpassas till glömskans obarmhärtiga mörker.

Sida två innehåller min absoluta DP-favorit, nämligen, Fools. Det är drygt åtta minuter av det bästa som Deep Purple någonsin fått ihop.

 

Fireball är den platta med Deep Purple som jag oftast plockar fram. Ofta är ett ord som är lite missvisande i sammanhanget. Det är inte så att den här skivan ligger på skivtallriken varje dag, varje vecka eller ens varje månad eller år. När den väl är framme får den dock mycket uppmärksamhet, under en tid.

 

Sista låten heter No one came. Så kan det gå.

 

Har du missat Fools får du en länk här:

https://www.youtube.com/watch?v=Se8srYEdi2I