Beggars banquet

The Rolling Stones - Beggars banquet (1968)

Ett helt år efter föregångaren Their satanic majesties request släpptes Beggars banquet. Ett år var mycket på den tiden, vad det gällde skivsläpp. En anledning till detta var en kontrovers angående omslagets utseende. Toalettomslaget godkändes inte av skivbolagen vilket fördröjde utgivningen flera månader. Kompromissen blev detta, vilket somliga kallade en kopia av Beatles "White album".

Helt tyst hade det dock inte varit kring Rolling Stones under året som gått mellan de två skivorna. Tidigare under 1968 hade de gett ut singeln Jumpin' jack flash, och, i vissa länder, en försmak av Beggars banquet i form av singeln Street fighting man.
Dessa två singlar, som har rätt mycket gemensamt, bådade gott inför det kommande LP-släppet.

Förväntningarna var höga och när skivan väl släpptes i december 1968 blev de flesta, inklusive undertecknad, mer än nöjda. Den suggestiva öppningen med Sympathy for the devil höjde många ögonbryn i förvåning, upphetsning och i vissa fall förskräckelse. Därefter kommer blues i olika varianter och med mycket slideguitar, akustisk gitarr och piano. Sida ett avslutas med Jig-saw puzzle, som tillsammans med Stray cat blues och avslutande Salt of the Earth tillhör mina favoriter på plattan. Bara Stray cat blues av dessa tre har dykt upp i livesammanhang vad jag känner till. Synd.

Det vita omslaget har med tiden ersatts av det först refuserade toalettomslaget och är numer det mest kända. Numer är också speltiden korrigerad till det ursprungliga. Skivan är nu en halv minut kortare än tidigare på grund av att hastigheten höjts.

Jean-Luc Godard filmade Rolling Stones i studion medan de spelade in Sympathy for the devil och det blev en hel långfilm. Så den som vill se mängder av tagningar, pålägg och studiohändelser kring det kan leta upp filmen som heter Sympathy for the devil, alternativt One plus one.

Länk till hela LP:n i mono ... https://www.youtube.com/watch?v=Q0giee_Qr64

Handsworth revolution

Steel Pulse - Handsworth revolution (1978)

Ingen sommar utan reggae, sägs det. I skrivande stund (13 juni) har sommaren äntligen gjort sitt intrång med sol och 25 grader varmt. Uteserveringarna är knökfulla med folk iklädda ... så lite som möjligt. Bra anledning att plocka fram en gammal favorit i genren.

Debutplattan med Steel Pulse kom när reggae var väldigt hett och Bob Marley var kung. Steel Pulse blev förstås inte lika stora som Bob men jag fastnade för den här plattan som i mitt tycke håller hög klass. Fortfarande.

Steel Pulse kommer från Handsworth (Birmingham, England) vilket säkert låg dem i fatet vad det gäller kredd. Man skulle ju komma från Jamaica för att tas på allvar som reggaeband, tyckte många. Lite fånigt resonemang, tycker jag. Jag är säker på att många reggaepuritaner hade tyckt att de var bättre om de inte vetat att de var engelsmän, om än med (bland annat) jamaikanska rötter.

Det är i alla fall rootsreggae det handlar om för Steel Pulse, om än med lite ska-tempo här och var. Det gillar jag.
Den mest kända låten, som också släpptes som singel, är Ku klux clan som, inte helt oväntat, handlar om rasmotsättningar. Stadsdelen Handsworth i Birmingham bebos (i alla fall då) av människor med rötter i Afrika, Caribien och Asien vilket utgör bakgrund i titellåten Handswoth revolution som inleder plattan och även är min favorit på plattan, men resten av låtarna är också riktigt bra.

 

 

Jag hade nöjet att se Steel Pulse på Göta lejon när skivan var ganska ny. Måste dock erkänna att jag inte har några speciella minnen av konserten, annat än en notering att jag var där, instucken i skivfodralet.

 

Här är en länk till skivan. Njut av sommaren ... och reggae:

https://www.youtube.com/watch?v=9-UPZkPoPws