Barbara Hörberg

Barbara - Barbara chante Barbara (1964)

Barbara är en ikon i Frankrike, mindre känd i Sverige. Själv hade jag ingen aning om hennes existens och storhet förrän på senare år. Franska artister har aldrig varit mitt största fokus. Piaf, Francois Hardy, Brel, Patachou, Brassens och några till har förstås haft ett gott öga (öra) till, men inte så många fler.

Många franska låtar har dock letat sig in i medvetandet via svenska översättningar, inte minst genom Lars Forsells förtjänst, men oftast har det stannat vid det och oftast man har inte brytt sig om att leta fram originalen.

När jag sent om sider introducerades till Barbara kändes det på något sätt bekant, även om jag inte riktigt kunde peka på vad, och jag lät det vara med det.

När Rikard Wolff spelade in en skiva med egna tolkningar av Barbaras låtar kom den där känslan åter, att det var något bekant över Barbaras musik, men sedan föll det åter i glömska.

Aha-upplevelsen kom ganska nyligen då jag såg programmet om Barbro Hörberg på TV. Hon berättade om hur hon blivit bekant med Barbara under vistelser i Paris på 60-talet och även att hon tolkat några av Barbaras låtar på sina skivor. Då först förstod jag var jag hade hört låtarna från början.

Länkar:
A mourir pour mourir ... https://www.youtube.com/watch?v=Akw5oM-IJjI
Nantes ... https://www.youtube.com/watch?v=sSv1UoETKKw
Au bois de Saint-Amand ...https://www.youtube.com/watch?v=rtd2fIIwuxI

Nature boy

George Benson - In flight (1977)

Jag upptäckte George Benson genom någon av Warner Brothers samlings-LP i mitten av 70-talet. Det gavs ut en rad dubbel-LP med ett urval av etikettens artister till specialpris för att locka oss skivköpare att upptäcka nya artister. Ett mycket bra grepp på den tiden. Utan dessa samlingsskivor hade jag kanske gått miste om en rad läckra plattor av gitarristen George Benson.

Även om han sjunger då och då var det som jazzgitarrist han etablerade sig från början, både i eget namn och som medlem av exempelvis Miles Davis band på 60-talet.

Skivan inleds med Nature boy som är välkänd framför allt genom Nat King Cole. Inledningsvis följer låten förväntad struktur men övergår småningom i ett samspel mellan gitarr och röst på samma maner som Jojje Wadenius sånghärmade gitarrspelet när han var med i Made In Sweden och Blood,Sweat & Tears (om det är bekant).

Det är inga egna kompositioner på plattan, utan tolkningar av andras låtar. Mest bekant för mig vid tiden var The world is a ghetto som jag kände till som titellåt från en LP med War. Här är den övervägande instrumental och har fått ett något uppskruvat tempo. Det fungerar alldeles utmärkt.

Det är kanske likheten med Jojje Wadenius som gjorde att jag fastnade för Bensons plattor från början, men det finns också likheter med Crusaders plattor från den här tiden som jag var väldigt förtjust i.
Några plattor senare fick gitarren mindre utrymme och han blev mer sångare än gitarrist. Då tappade jag intresset.

Här är han i alla fall i högform och en föregångare till det som 10-15 år senare skulle bli en ny genre - Acid jazz. En av de bästa inom den genren, Ronnie Jordan, är en direkt fortsättning på vad George Benson gjorde här.

Låna gärna ett öra eller två till denna utmärkta platta.

Länk till albumet på Youtube:
https://www.youtube.com/watch?v=gDQoffbYn0E