Hjärtats lust och skrivkramp

Marie Bergman - Hjärtats lust (1981)

Jag har så många uppslag och plattor att skriva om, men ...
"Jag sitter här med penna och papper och får inte ur mig ett vettigt ord ...".
Inledningen på plattans spår 2 (Brevet) passar in på min skrivarförmåga för närvarande. Tiden är en annan. Jag har noterat att antalet inlägg i bloggen har varit sparsamma senaste tiden, men ... "får inte ur mig ett vettigt ord". Låten är som en beskrivning av mitt tillstånd. Vad är jag rädd för?

En annan textrad från samma låt ... "Så nu fattar jag "pennan" och skriver ... precis vad som faller mig på läppen". Det är en ojämn platta det här.

Jag får först erkänna att jag har ett kluvet förhållande till Marie Bergman. Family Four hörde exempelvis inte till mina favoriter, vare sig före eller efter det att hon var med i gruppen. Svensktoppen var aldrig riktigt min grej.

Den här plattan är samtida med "Aston Reymers Rivaler" som jag skrev om för ett tag sedan. Första spåret "Mjuka linser" skulle mycket väl ha platsat på Astons platta och Rivalerna är åtminstone lite inblandade. Den låten är dock ett undantag. Resten är, som sagt, ojämnt (splittrat). Visst är det OK, och ofta bra, att blanda stilar, men i det här fallet blir det nog lite för många. Min favorit är öppningsspåret och jag hade gärna hört mycket mer av den stilen men det finns flera bra låtar, även om det är andra stilar.

Tyvärr hittar man inte mycket av den här plattan på YouTube, men Spotify har "plattan" och då kan jag rekommendera i första hand "Mjuka linser", "Brevet", "Ljuset finns inom dig", "Följ hennes steg" och "Ellinors visa". 

Jag märker att jag rekommenderar fem titlar av tio, så jag tycker nog att det är en rätt bra platta i alla fall. Om det kan lösa min skrivkramp återstår att se (tiden har jag svårt att påverka).

På Youtube finns:

Brevet (live) ... https://www.youtube.com/watch?v=8tARNy7bqyA&list=PLrTzAqZ9yT47pMU8gThFBsn1CqOrOS8Mn

När CSN&Y ägde musikvärlden, del 8

Neil Young - Harvest (1972)

Januari 1972 hade vi inte fått något nytt från Crosby Stills Nash & Young sedan 30 juni 1971 då Stephen Stills II släpptes. Nästan ett halvt år utan ett livstecken. Låg de på latsidan? Inte riktigt. I mitten av januari 1972 var det i alla fall dags för nästa kapitel. Och inte vilket kapitel som helst!

 

Några av Neil Youngs sidor hade vi fått se och höra tidigare, och med tanke på att han på föregångaren plockat upp "Oh lonesome me" av Don Gibson kom det inte som en stor överraskning att det kom mer countryinfluerat material på uppföljaren.

 



Det är inte en Country & Western-skiva, möjligen countryrock. Kompbandet, The Stray Gators, bestod av studiomusiker från Nashville vilket givetvis gav prägel åt resultatet. Mest märkbart är det i titelspåret "Harvest", som för övrigt bär tydliga spår av tidigare nämnda Don Gibson. Sedan är det ju "Heart of gold" som är skivans största hit och låten alla känner igen. För att inte tala om en ständigt närvarande pedal steel guitar.

Det är genomgående ett lugnt, lunkande tempo skivan igenom. Det som sticker ut en aning är den akustiska "The needle and the damage done" och de två London Symphony Orchestra-förstärkta "A man needs a maid" och "There's a world".
 

 

På några av spåren kan man höra David Crosby, Stephen Stills och Graham Nash, fast inte alla samtidigt.

 

Lyssna här:



https://www.youtube.com/watch?v=KdFsr7I6rz4

Ett undantag från regeln

Beth Hart - Better than home (2015)

Ibland kan man bli påmind om att det går att se på saker och ting ur ett annat perspektiv.
"I woke up this morning - my baby was gone" (B.B. King, Ten Years After ...). Det är en inte helt ovanlig öppningsstrof för en blues, eller är det bara min inbillning för att så många har spelat in och framfört B.B. King-låten tidigare.

I öppningslåten på den här plattan vänder Beth Hart på begreppen och startar med  "I woke up this mornig with a smile on my face". Jag tycker att denna öppning är strålande! Fortsättningen följer dock i viss mån mallen på ett lite mer traditionellt sätt.

Olycklig kärlek, svek, otrohet, övergivenhet, barer ... ja, du vet konceptet. Det fungerar nästan alltid! Så även denna gång. Det må vara de vanliga ingredienserna, men det känns äkta och ärligt. Huruvida hon har upplevt allt detta eller om hon har förmågan att uttrycka det på ett trovärt sätt ska jag låta vara osagt. Jag vet helt enkelt inte tillräckligt mycket om henne. 

Beth Hart är en relativt ny bekantskap för mig. Jag fick tips av Åsa, en tidigare kollega, om att Beth skulle vara riktigt bra. Hon gjorde jämförelser med Janis Joplin, om jag inte minns fel. Helt ok, men jag tänker nog mer på Bonnie Ritt som referensram.  

Stockholm Music & Arts hade den goda smaken att engagera Beth Hart sommaren 2015 vilket påminde mig om att åter lyssna lite mer på henne. Bra!

Jag har inte gjort några djupgående underökningar så oavsett om min teori om strofen (... my baby was gone) är en standardfras för en blues, eller inte, så skiljer sig Beths öppning åtminstone ur min synpunkt från standardregeln och det gillar jag.

En "varning" utfärdad för att "Might as well smile" har en förmåga att bita sig fast ... fast på ett positivt sätt.

Länkar:

Might as well smile ... https://www.youtube.com/watch?v=QtaPKTNH4lM

Tell 'em to hold on ... https://www.youtube.com/watch?v=IrwLVKgvI0c

Tell her you belong to me ... https://www.youtube.com/watch?v=N1kwv-4xIbM

Trouble ... https://www.youtube.com/watch?v=Qynkittsy9o

Better than home ... https://www.youtube.com/watch?v=nTw9lXE8UOI

St Teresa ... https://www.youtube.com/watch?v=uF2b0dQKcEk

We're still living in the city ... https://www.youtube.com/watch?v=tS8QxRqLeQs

The mood that I'm in ... https://www.youtube.com/watch?v=Bu9ULNm66ko

Mechanical heart ... https://www.youtube.com/watch?v=lxkylnR17Gg

As long as I have a song ... https://www.youtube.com/watch?v=Q8RvtrtTNlQ

Mama, this one's for you ... https://www.youtube.com/watch?v=2zLNNY-IQXY