Senaste skivan från David Crosby förde tankarna till Steely Dan och det i sin tur ledde tankarna till Deodato.
På 60-talet spelade Brasilianaren Eumir Deodato in en rad skivor som kan sägas vara ganska typiska för tiden, och Brasilien. Samba och bossa nova. Sånglöst med Daodatos klaviatur i centrum. Låtarnas längd var som regel runt 2 minuter.
1972 började han, parallellt med sina Brasilianska plattor, spela in skivor för bolaget CTI i USA. Första skivan Prelude blev en succé och inledningsspåret "Also sprach Zarathustra" (Richard Strauss) blev även en singelhit. Dock i en kortare version. På LP:n är låten 9 minuter lång.
Med Whirlwinds, som är den tredje USA-plattan, hade Deodato bytt skivbolag till MCA men skivan följer i samma spår som de två tidigare. Denna inleds med "Moonlight serenade" (Glenn Miller) uttänjd till 8 minuter och 30 sekunder. Längden är inget problem vare sig med "Also sprach Zarathustra" eller "Moonlight serenade". Det är tvärtom en del av deras styrka. De kända melodislingorna fungerar mest som återkommande teman i ett för övrigt medryckande groove.
Efter den inledningen trappas tempot ner ordentligt med "Ave Maria" (Schubert) och har man inte somnat får man därefter "Do it again" vilken är en av orsakerna till att jag kopplat ihop Deodato med Steely Dan. Låten är med på Steely Dans första LP Can't buy a thrill.
Sida 2 består av tre låtar av Deodato själv. De är uppbyggda på samma sätt som de andra med långa soloutsvävningar men eftersom de flesta andra låtar på de här tre plattorna är "covers" blir dessa tre egna lite anonyma i sammanhanget. Dock inte sämre. Det tar bara lite längre tid för dem att fastna.
Förutom Deodatos keyboards får gitarristen John Tropea ganska stort utrymme. Det för tankarna till Herbie Mann och LP:n Push Push, men det återkommer jag till en annan gång.
Länk:
Hela plattan här: https://www.youtube.com/watch?v=n5dLWFb50To
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar